Det händer spännande saker i filmvärlden just nu. Inte i att det kommer intressanta filmer utan vad som händer bakom dem. Det senaste åren har det skett en revolution när det gäller att kunna filma sina intressanta projekt filmisk och jag lever just i den!

 

När jag ville göra min första dåliga kortfilm så filmade jag en på en DV kamera som jag lånade från skolan. Det var back in the days of 2007 och jag som var en halvt omogen person då, ville göra en krigskortfilm.(självfallet) Den filmen har hamnat i ett säkert kassavalv då jag aldrig blev nöjd med den och jag lovade mig själv att aldrig mer visa upp den förr någon människa mer i världen. Men den var kul att göra då jag aldrig hade testat på det förut och det enda jag riktigt blev nöjd med var rekvisitan jag lyckades få ihop efter flera veckor av tradera handlande.

 

 

Sen ett år senare filmade jag en annan skit kortfilm i HD med min troskännare HV20. Den var väldigt revolutionerande när den kom och den visade lite på vad framtiden hade att erbjuda. Problemet med Hv20 då var att man hade typ ingen som helst kontroll över bilden, men ut ifrån den fick man ändå de magiska 24fps samt en upplösning på 1440x1080. Vilket var spännande på den tiden. Man var liksom nöjd över de lilla man fick ut av den då, för det fanns inte så mycket mer att jobba med. (om man var en fattig människa som jag var) Visst fanns det helt okej pro-consumer kameror då med, men dom kostade i snitt över 20k vilket jag och de flesta andra som drömde om att göra film inte hade. Men sen när Hv20 kunde köpas och att den skulle kosta i snitt 10k, började man förstå vilka förutsättningar den teknologiska framstegen gjorde för oss personer som drömde om att göra film. Vilken spännande tid vi lever i!

 

 

Back in the days med Hv20

Så när Hv20 kunde köpas så stod man där och funderade om det verkligen var värt det. Detta kunde lika gärna vara skit den också. Man var liksom inte förvånad på den tiden. Men då dök  denna video upp och när man såg den så fick man i princip en orgasm. Då slog jag till direkt, för jag förstod att filmen (fysiska materialet man filmar på) höll på att dö och att den digitala filmen var framtiden. Denna video gjorde så att jag inom en vecka senare hade en Hv20 i handen.

RAINY DAY from Batteryfire on Vimeo.

 

Då jag bodde så jävla off på den tiden, så fanns det tyvärr inte några i princip som ville/kunde göra film med mig, vilket resulterade till att det inte blev så mycket filmande med den ändå. Men teknologins framsteg sket väl fullständigt i mig. Så jag satt i min lägenhet, dreglande över de nya kamerorna som kom ut under de åren. Men även då jag hade en hv20 och kunde filma i HD samt i 24fps så var jag ändå inte riktigt nöjd. Varför då? Jo, jag kunde ändå inte få de där "filmiska".

 

Vad var det filmiska då? Jo för mig var det att få bakgrunden i oskärpa. Alltså helt enkelt DOF. De var liksom drömmen. Att filma i HD, i 24fps och med de, objektiv som gjorde att man kunde få en oskärpa bakom till exempel en människa. Detta löste jag igenom att jag byggde mig en 35mm adapter. På den tiden var det liksom det mest hardcore grej man kunde göra med sin kamera.

 

35mm Adapter on hv20 - test from William De Young on Vimeo.

 

Anledningen till att det inte gick att få DOF med dom där små kamerorna man hade, var att kamerans chip som fick in informationen från linsen var för liten. Detta fixade man med hjälp utav en sådan där adapter och det fanns en uppsjö med sådan som då kostade skjortan. Jag själv började försöka förstå mig på hur det hela fungerade och efter ett halvår insåg jag vad man behövde göra. Make one yourself! Så efter ett antal inköp där allting gick på under 2k, så satt jag i min lägenhet med en hv20 och en 35mm adapter! Jag var fan coolast i kvarteret.

 

Titta hur fucking awesome kameran såg ut då!

Men den tiden,har gått förbi och tiden, om att varje människa ska kunna filma, har tog sig en annan fas. Nämligen DSLR revolution fasen. Denna fas med DSLR har gjort filmande tillgängligt till så många flera personer. Där vilken Svensson som helst kan filma och få ihop en filmlook. Detta älskar jag verkligen! Då när jag började så var det ju förhållandevis fortfarande svårt att få till de där filmiska, då mina kriterier för att lyckas få ihop "filmlooken" är: 24fps, Hög bildkvalité (upplösning, sensor, DOF m.m), manuella inställningar och utbyte av objektiv. När denna nya fas satte igång kunde alltså, i princip vem som helst filma med en kamera och då "få ihop filmlooken". Allt detta under 10k. Back in the days fick man fan slita!

 

 

Revoltuionen med systemkameran som videokamera

Så när dessa började dyka upp, satt man ju på helspänd. Under hela den tiden såg man kameror pumpas ut från tillverkare som floppade. Den ena hade inga manuella inställningar, den andre kunde inte få till det med antal bilder per sekund etc. Man satt där och tänkte, vad är det som är så svårt?

 

Då för ca 3 år sedan kom Nikons kamera ut med med namnet D90. Den visade upp sig och klippen som kablades ut på nätet visade möjligheterna till vad en DLSR kamera med filmmode kunde göra. Varför detta var/är en sådan stor big deal, är bara för att den ger oss så mycket mer möjligheter. Under min tid med Hv20 så kom det ju självklart flera kameror med HD-upplösning och med bra möjligheter att kunna pilla på manuella inställningar etc. Men grejen är att det var fortfarande för dom som hade råd och det är ingen revolution i sig. Men när en 15 årig tonåring drömmer om att göra en kortfilm med sina kamrater och då lägger max 10k på en kamera och ändå få ut en kvalité som vanliga dödliga människor nästan inte kunde se skillnad på, (om den var filmad med en 50k kamera eller 10k kamera) De är revolution! Nu har de flesta musikvideos, en hel del reklamfilmer och även tv-serier (tex; House) blivit filmad med den händiga lilla DLSR kameran.

 

D90 var då bland de första i fältet på detta. Canon gjorde någon hastig anfall och hostade iväg en kamera med namnet  500D och som liksom träffade lite fel, då de erbjöd 20fps. Detta var väldigt udda i mina ögon. Visserligen hade inte D90 alla mina kriterier till en bra kamera men den var liksom lite ensam där ett tag, på fältet och jag såg verkligen möjligheterna med den. Så där satt man och tittade på D90 videos och var helt exalterad. Men när vanliga dödliga fick tag på kameran och inte proffsen, började man upptäcka en sak. Visserligen var det redan snack om detta med Hv20 men jag märkte inget då, men bilden Vobblade!

Flowers by D90 from stoiQa on Vimeo.

Ett exempel på wobble

D90 Shutter Wobble from Erik Moore on Vimeo.

 

Detta var ju hemskt! Wtf va detta? Jo, detta är resultatet av CMOS sensorns sätt att läsa informationen på chipet. Den läser alltså linje efter linje, vilket gör att om man drar snabba rörelse med kameran, får bilden en sådan här wobble effekt. Alltså crap! Jag kan säga dig att det blev ganska livat i massa forum om det här problemet. Detta är något vi har problem med än idag, då CMOS sensorn har i princip tagit över CCD chipet (som var de klassiska förut, där man inte alls hade detta problem) då den var mycket billigare/bättre? Dock så lär vi oss av våra misstag, alltså inte kameratillverkarna utan vi människor och helt enkelt lärt oss att kringgå problemet.  Ingen gör snabba rörelse längre och om vi måste köra med handkamera, så försöker man dra på en stabilisator till kameran. Men åren har ju gått lite och en hel del kameror har blivit bättre på handskas med problemet. Den nya uppdateringen på detta område kommer nog vara en förändring med sensorn och spegelglaset i kameran, där resultatet kommer antagligen döda Wobble effekten. Men D90 var ju som sagt en kamera bland dom första och kan inte bli av med problemet vilket gjorde att jag inte köpte den, då jag inte var nöjd med resultatet.

 

Efter den kom det en hel gäng med kameror. De som har varit störst just nu på området är Canon, Men Panasonic och Sony håller på att knappa in de försprånget. Nikon sover lite just nu och har inte riktigt snappat upp att de sker stora förändringar i den digitala kamera världen. De kameror som jag har varit sugen på efter min Hv20, som jag har skrivit om här en hel del gånger är bland annat dessa: Canon 550D Som var den första att faktiskt lyckas få in de manuella inställningar och 24fps samt de andra kriterier jag har. Canon 60D och 600D. Panasonic GH1 och GH2. Sen dom lite dyrare då, Canon 7D och 5D Mark II som efter en uppdatering fick manuella inställningar.

 

Något som jag har lärt mig av allt det här är:

Att ibland skapas kreativitet utifrån de begränsningar vi har att jobba med.

 

När man kan spelreglerna med kamerorna kan man göra mästerverk!

The Bridge from Marlon Torres on Vimeo.

 

Den nya Fasen. En mix av allting?

Så var det slut där? Nja, inte riktigt. Under hela den här tiden har bolaget RED som redan 2006 började hävda om den digitala revolutionen, hjälpt till att pusha teknologin framåt. Tack vare DSLR så kan vi få snygga filmer då Sensor är så mycket större än på små kompakta amatör kameror. Men det är dom som fortfarande håller uppe min dröm om den perfekta revolutionerade kameran. Namnet på den är Scarlet. Den var från början tänkt att vem som helst skulle kunna köpa den, men ju mer tiden har gått, ju mer har den anpassats för en mer pro-consumer grupp. Dock kan en hyfsad väl ställd Svensson köpa den. Den kommer väl hamna kring 30k tror jag vilket låter dyrt, men som jag tycker är ändå då den har så jävla mycket grymma grejer och är valuta för pengarna. Den är liksom redan redo för framtiden och kommer inte alls att enbart kunna filma saker i full HD. Utan i 3-5k upplösning, beroende på modell.

 

Men under den hela den här tiden då den först annonserade om kameran, omkring 2008-2009 så har den fortfarande inte kommit ut. Vilket har gjort att en del har tappat hoppet. Det ser dock ut som den kommer dyka upp i år men det återstå och se. Tack vare detta har andra bolag under den här tiden tagit chansen att försöka sno till sig de fallna kunderna. Speciellt dom som satsar på mer pro-consumer kameror. Dessa har varit framförallt Panasonic och Sony. Så nu på senare tid har man tagit det bästa av två världar. Nämligen revolutionen som kom med DSLR kamerorna, (Nämligen sensorn, kompaktheten, utbyte av objektiv från DSLR världen) och Alla fancy inställningar etc från de mer Pro-consumer kamerorna, och slagit ihop det till någon jävla mix. Dessa två världar/grupper har liksom slagits ihop till en ny grupp, som antagligen kommer vara den nya revolutionen. Den på Pro-consumer gruppen. DLSR fasen kommer att hålla på än då vi som inte har råd med 30k kameror, kommer att förlita oss mer på DSLR. Men det är en spännande tid för dom som satsar på Pro-consumer kameror.

 

Panasonic har annonserat ut sin nya mix kamera PANASONIC AF-100, som försöker vara en sådan mix.

Panasonic AG-AF100 / AF101 from UrbanFox.TV on Vimeo.

 

Sony har nu annonserat ut sin variant av DLSR meets vanlig kamera vilket jag diggade ganska hårt.

NEX FS 100 Video Blog from Den & James on Vimeo.

 

Så vi lever som sagt i en väldigt intressant tid. Denna nya grupp kommer säkert att utvecklas ännu mer medan DLSR kamerorna och deras grupp, kommer utvecklas på sitt håll. Alla väntar som sagt med spänning på flera nya modeller som kommer revolutionera kameravärlden igen. Dessa är nog bland annat Canons 5D mark III och  Scarlet. Men samtidigt har det hela tiden dykt upp 3D-kameror lite överallt och försöka ta sin plats i kamera världen. Detta är väldigt intressant då jag undrar om detta kommer vara de nya? De som alla sedan har? Vem vet. Vi lever i en spännande tid och snart lär vi få reda på om det sker. Men en sak som gör mig glad att jag lever, just nu är: Att vem som helst kan kan göra en film. i princip. Teknologin hämnar inte dig längre. Tänk dom som drömde om att göra kortfilmer och spelade in dem med super 8 kameror. De som drömde att få spela in på riktigt 35mm film. Du behöver inte de längre. Det är en ny tid nu. So go an fucking do it! Make som fucking movies!

 

 

Värt att notera: detta är inte 100% träffsäkerhet i kamera historia utan snarare hur jag känner kring förändringen i kameravärlden idag.